Om du tar med dig en tomdiskett, kommer du inte att behöva den.
Om du inte har med dig någon tomdiskett, kommer det att vara enda tillfället du kan få tag på en kopia av ett hittills oåtkomligt och ovanligt passande program.
Om någon annan tittar på när du gör någonting vid datorn, vad det än är så kommer det inte att fungera. (Detta är en teknisk term.)
Den procentuella chansen att det skall bli fel ökar i direkt proportion med storleken på din publik.
Oavsett hur enkelt det verkar för din del, kommer din förklaring alltid att innehålla mer information än de vill ha.
Du kommer att bli förvånad över hur mycket du kan.
Du kommer att förvåna din mamma med hur mycket du vet om datorer.
Du kommer alltid att ha ett diskettfodral för lite, eller för mycket.
Den enda data du kommer att förlora är den du skulle sparat. Du skulle ju bara skriva några rader till.
Uppdateringen av programmet kommer att använda tangenterna till något annat än det gjorde när du först lärde dig programmet.
Du kommer inte att förstå manualen första gången du läser den.
Du kommer att förstå den bättre andra gången du läser den, utan att fatta vad det beror på.
När du är sen till en intervju och behöver en sista-minutenutskrift av din CV kommer din skrivare att sluta fungera. Den kommer alltid att sluta fungera. Den bryr sig inte. Din manual kommer heller aldrig att innehålla information om vad det är du verkligen måste göra för att få det fungera, vilket oftast är att stänga av skräpet och gå och dricka en kopp te.
Du kommer aldrig att veta vad en "user-file" är.
Priset för en pryl kommer alltid att vara detsamma, ända tills just dina pengar hamnar i kassalådan. Då kommer prylen automatiskt att presentera sig självt i torsdagstidningen med 30% rabatt.
Att stirra på skärmen 97 minuter i sträck kommer inte nödvändigtvis att leda till att du hittar det felinskrivna kolon som skulle vara semikolon, eller tvärtom. (Endast för programmerare.)
Det kommer alltid att verka som om din kompis gjorde en bättre affär än du.
